|
|
 |
|
|
"Kan jag VETA att jag är frälst och i så fall kan jag
förlora min frälsning?" Artikeln uppdaterad: 2006-08-07 Utskriftsvänlig version... Svar: Bibeln ger klart uttryck för att man kan VETA om är frälst eller inte. Notera tempus i följande formuleringar: "Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet." Joh 5:24 "Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv." Joh 6:47 "Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus" Rom 5:1 "Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv." 1 Joh 5:13 Jesus, Paulus och Johannes är överens: den tror HAR evigt liv och HAR gjorts rättfärdiga! Vi kan "veta att vi har evigt liv", enligt Johannes. Vad säger Jesus? Jesus undervisade om den frälsta människans trygghet och Hans ord är mycket tydliga: "Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort." (Joh 6:37) Om du kommit till Jesus, det vill säga bekänt dina synder, omvänt dig och tagit emot frälsningen som en gåva, så kommer Jesus aldrig att visa bort dig. Jesus fortsätter: "Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen." (Joh 6:39-40) Det är alltså Faderns vilja att alla som ser Sonen och tror på Honom skall ha evigt liv. Det finns ingenting som kan trotsa Faderns vilja: "Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand." (Joh 10:27-29) Jesus använder inte många ord, han är glasklar: hans får skall aldrig någonsin gå under och INGEN skall rycka dem ur Hans eller Hans Faders hand. För mig gäller Kristi ord framför allt annat. Om Jesus sagt något så gäller det. Han gissade inte. Det betyder inte att en frälst människa aldrig mer syndar. Johannes skriver i ett av sina brev att det inte är på det sättet. Vi har dock vår trygghet och vila hos Honom och Hans nåd är större än allt annat. Precis som Jona vägrade att lyda Gud så ordnade Gud ändå till sist att Jona av egen fri vilja (!) önskade gå på Guds väg. Även Paulus uttrycker sig glasklart i brevet till Romarna, kapitel 8: "Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet. Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre." (Rom 8:28-39) Frälst av NÅD genom TRO! En gång VERKLIGEN frälst, ALLTID frälst! Men om jag lämnar Jesus? Vi kan läsa i Heb 6:4-6 att det är OMÖJLIGT för den som "avfallit fast de en gång har blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av helig ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter" att "på nytt föra till omvändelse". Det grekiska ord som används för OMÖJLIGT är samma ord som används i sammanhang som säger att det OMÖJLIGT för Gud att ljuga. Den som alltså menar att en verkligen frälst människa kan "falla av" måste också då mena att denna människa OMÖJLIGEN kan föras till omvändelse på nytt. Nyckeln till detta sammanhang ligger i ordet "smakat". Det är möjligt att "smaka" av något men ändå inte TA IN det i kroppen, precis på samma sätt som Jesus smakade av vätan på korset men tog inte IN den i kroppen. Sammanhanget talar alltså inte om pånyttfödda kristna människor som tagit emot Jesus Kristus som sin frälsare i sina liv. Sammanhanget talar om människor som bara smakat men inte tagit in. Det finns alltså människor som bara smakat av nåden men som aldrig var frälsta. Dessa kan lämna Jesus. En frälst människa kan inte lämna Jesus därför att hon är inte längre sin egen. Hon kan försöka lämna men så småningom kommer hon tillbaks till Gud av fri vilja-- precis som Jona. Spelar inte våra gärningar någon roll? Kristen frälsningslära är väldigt enkel. Möjligen kan det vara så att människor gör den svår. Omvänd dig och tro i ditt hjärta på Herren Jesus Kristus som din frälsare och herre. Frälsning genom tro är en gåva, av nåd, från Gud. Häri ligger skillnaden mellan kristen tro och andra religioner: ett fullkomligt offer för alla. En kristen kan inte förvärva sin frälsning genom sina egna gärningar. Jesu verk är och var fullkomligt, fullständigt och är till för alla. Vi får inte undervärdera goda gärningar för det vore ju att undervärdera allt vad Skriften säger om att bära god frukt! Jesus talar om den goda jorden som bär god frukt. Det är på frukten som vi kan avgöra om jorden är god eller inte. Är frukten dålig har vi människor liten anledning att tro att jorden är god. Distinktionen Skriften gör är dock att det är inte frukten som räddar utan att vi är god jord; det vill säga tror på och bekänner Herren Jesus Kristus som frälsare och herre. Skriften är i fullständig harmoni i detta och det Jesus säger om den goda/dåliga jorden harmonierar med vad Heb 6 säger om troende/icke-troende. Att känna Gud! Evigt liv är att känna den ende sanne Guden! Att känna någon handlar om en personlig relation och i sammanhanget handlar det om en varm och innerlig relation med vår Far till vilken vi är barn! Intimitet och förtrolighet är vad kristen tro och evigt liv genom Jesus Kristus handlar om. Denna vers är en direkt uppfyllelse, tillsammans med Joh 14:6-7, av Jeremias profetia i Jer 31:31-34. Där kan vi läsa att i det nya förbundet handlar det inte längre om lagtexter och att lära sig fakta och erövra kunskap utan det handlar om att vi kan känna Gud! "Jesus svarade: 'Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.'" (Joh 14:6-7) Kan man verkligen inte förlora sin frälsning? Vi talar nu om det som inte är den centrala frågeställningen. Det centrala budskapet är att den som tagit IN Jesus Kristus i sitt hjärta är frälst och kan vara säker och trygg i sin frälsning! Vi har Jesu egna ord på detta både i Joh 10 och i Joh 6. Men eftersom vi gärna vill gå djupare än det centrala så är frågeställningen relevant och Bibeln har svar. Bibeln vittnar om människor som lyckats lura sin omgivning, medvetet eller omedvetet. De har smakat av kristen tro och kristet liv tillsammans med Herren, de har tagit del av gemenskapen och utåt sett verkat vara kristna; men de var aldrig frälsta. Judas Iskariot är det främsta exemplet på detta. Han var en Jesu lärjunge under en tid men hade aldrig överlåtit sig (Joh 13:18; 6:64, 70; 12:6). Men den som verkligen tagit överlåtit sig och blivit frälst då, kanske du undrar. Vad händer om denne vill lämna Gud och leva i synd? Jona är ett bra exempel på vad som händer. Han ville inte lyda Gud och Gud lät Jona gå sin egen väg och lät honom uppleva vad som händer med Guds egendom (ett Guds barn är köpt av Guds blod) när man inte lyder. Efter tre dagar i eländes elände valde Jona att komma tillbaks. På samma sätt låter Gud sitt barn välja synden men synden kommer att innebära så mycket elände att barnet kommer att komma tillbaks. Ingenting, inte ens Satan, kan rycka Hans barn från Sonens eller Faderns händer! Två bra artiklar av Dr. John Ankerberg och Dr. John Weldon som går lite djupare är följande: "Objections to Eternal Security -- What about John 15?" "Eternal Security, Objections -- Part 3" Jag har även en inspelning i MP3 av Dr Walter Wartin (professor i teologi) som förklarar ämnet på ett väldigt bra och tydligt sätt. Kontakta oss så kan vi skicka inspelningen till dig! ... men om man ser dålig frukt hos en frälst? Det är viktigt att inte glömma att ingen människa kan döma en annan. Det är Gud som dömer och Han känner människans hjärta. Paulus säger: "Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt." (Rom 14:4) En människa som omvänt sig, tagit emot Jesus Kristus i sitt hjärta, och bekänner sin tro på Honom är frälst. Gud ser människans hjärta och hon är trygg och säker i Hans hand. Hennes frukt är goda gärningar och på dessa gör andra människor sin bedömning. Gud behöver inte gärningarna för att rättfärdiggöra eller bevis därför att Gud är allvetande och ser in i människors hjärtan. Lydnad leder till god frukt inte till frälsning. Härifrån måste vi se att det finns väldigt många olika situationer och olika människor, och Bibeln talar om väldigt många av dem. Det finns människor om vilka Johannes talar om i 1 Joh 5:13: "Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv." Detta är människor som tagit emot Herren och de är frälsta. Om en sådan människa begår en synd så innebär inte detta att hon förlorar sin frälsning. Ingenstans i Bibeln kan vi finna att det som händer då hon blev frälst blir ogjort då hon begick synden (hon adopterades som barn till Gud, fick den Helige Anden som sigill, infogats i Kristi kropp, fått Kristi ande i sitt hjärta etc etc). Johannes skriver att Jesu blod ständigt renar oss från all synd: "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd." (1 Joh 1:7). I versen därpå slår Johannes fast att ingen av oss är utan synd: "Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss." (1 Joh 1:8). Ingenstans i Skriften finner vi att en människa kan bli frälst, förlorad, frälst, förlorad, frälst, förlorad... En frälsts människas frälsning vilar inte i känslor eller gärningar utan i Faderns befallning/vilja: "Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen." (Joh 6:39-40) Vi finner dock också människor som utåt sett bekänt sig till Jesus Kristus men som aldrig tagit emot Honom i sina hjärtan! Gud känner naturligtvis till hur en sådan människas ställning är, däremot är det svårare för människor i hennes närhet att se. Det enda de har för sin bedömning är hennes gärningar. Är de goda då finns det ingen anledning att anta att hon inte är ärlig och innerlig. Är gärningarna onda är det dock bekymmersamt och det finns sannolikt ingen anledning att anta att hon tagit del av Kristus. Jag talar nu inte om en frälsts människas svaghet och brister utan om den som aldrig tagit in Kristus i sitt hjärta. Bibeln talar alltså om att det finns "lömska svampar", Judas Iskariot till exempel. Vår frälsning är inte beroende av känslor utan av vår Faders vilja. En frälst människa kan "känna sig" ledsen, nere och långt från Gud; men denna känsla innebär inte att hon är skiljd från Honom. Frälsningen vilar i Hans hand, inte i våra känslor. Jag har svårt att tänka mig att det skulle finnas människor som ärligt, innerligt och uppriktigt tror sig vara frälsta men som inte är det. Anledningen till detta är att det ärliga, innerliga och uppriktiga har ju sitt ursprung i hennes hjärta! Omvändelse, hjärtats tro och bekännelse är vad det handlar om! "Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall stå där med skam." (Rom 10:9-11) Den som syndar ideligen utan insikt och ånger kan omöjligen ha tagit in Kristus i sitt hjärta. ... men "oförlåtlig" synd mot den Helige Anden då? I Matt 12 kan vi läsa om en oförlåtlig synd: synd mot den Helige Anden. Hur skall vi förstå detta? Jag läser Matt 12:31 i sitt sammanhang och tolkar Jesu ord i det sammanhang i vilket Han talade. I sammanhanget så har Jesus botat en man som var besatt, blind och stum. Jesus drev ut demonerna genom Helig Ande och kraft från sin Fader. Fariseerna sade: "Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.". Jesus visste vad fariseerna tänkte och dessa tankar är vad Jesus vänder sig mot. Den som pekar på något som Gud orsakat och menar att Satan orsakat det, hädar mot Helig Ande! Jesu ord i vers 31 och framåt är i sammanhanget riktade till fariseerna men gäller oss alla. Jag har svårt att tolka detta sammanhang längre än vad texten säger, framförallt eftersom detta är det enda sammanhang då "hädelse mot Helig Ande" tas upp. Så hänger då en fråga kvar i luften: vad händer om frälst människa hädar mot Helig Ande? Är hon fortfarande frälst? Mitt svar är: visa mig en frälst människa som hädat mot Helig Ande, i Skriften eller i vår tid, så skall jag svara på den frågan! Jag tror inte att en frälst människa någonsin skulle häda mot Helig Ande! Sammanfattning En frälst människa kan VETA att hon är frälst. Ingenting kan rycka henne ur Faderns hand. Vår trygghet vilar inte i känslor utan i Faderns suveräna vilja. Frälst av tro genom nåd! Jag ber Herren om hjälp så att jag kan bära de frukter Han vill att jag ska bära, om hjälp att hålla mig upprätt och hjälp att resa mig upp igen om jag skulle falla. Jag tackar Honom för att Han bevarar mig nära! |
 |
||
| besked.se |
||