|
|
 |
|
|
"Har sällskapet Vakttornet kallat sig för en
profet?" Artikeln uppdaterad: 2005-10-21 Utskriftsvänlig version... "Nej, inte är vår organisation en falsk profet! Vi kallar ju oss inte ens för en profet eftersom vi tror att denna gåva dog ut med apostlarna!". Så kan det låta när en representant för sällskapet Vakttornet försvarar organisationens historia. Man kan inte kalla sällskapet Vakttornet för en falsk profet om man inte först kunnat visa att sällskapet utgivit sig för att vara en profet. Har sällskapet Vakttornet gjort det? Svar: Ja. Sällskapet Vakttornet har både direkt kallat sig profet och indirekt tagit på sig rollen som en profet. Enligt Vakttornet är en profet: "One through whom divine will and purpose are made known." (Insight, sid 694) , det vill säga någon genom vilken gudomlig vilja och mening tillkännages. I Vakttornet 1930, 15 maj, s 153-154 sägs att en "profet är en person som utger sig för att uttala ett budskap från Jehova Gud.", och fortsätter om falska profeter: "Det har ingen betydelse om han uttalar sitt budskap med uppsåtlig, medveten och skadlig illvilja för att bedra eller om han är förblindad och lurad av Satan och därför omedvetet använd av honom. I båda fallen så är han en falsk profet." Följande utdrag visar att sällskapet Vakttornet tar på sig rollen som profet. Utdragen är kategoriserade i "direkta anspråk" och "indirekta anspråk". Samtliga utdrag är från de amerikanska förlagorna och fritt översatta. Länkar till utdragen på engelska finns för att du ska kunna läsa originaltexten själv. Direkta anspråk Anspråk 1 I Vakttornet 1959, 15 jan, ställer sig sällskapet frågan "Vem har Gud egentligen använt som sin profet?". Svaret på frågan ges på sidan 41: "Jehovas vittnen är djupt tacksamma idag att enkla fakta visar att Gud har använt dem." (VT 1959, 15 jan, s 40-41) Anspråk 2 I Vakttornet 1972, 15 mars, drar sällskapet paralleller mellan sin egen organisation och Guds profet Hesekiel. Bara själva jämförelsen är ett direkt anspråk om att man är en profet. Varför skulle annars jämförelsen göras? Man säger: "... fanns det någon grupp över vilken Jehova kunde vara villig att ge auktoriteten att tala som en 'profet' i sitt namn, så som hände med Hesekiel år 613 fvt?". (VT 1972, 15 mar, s 189) Artikeln fortsätter sedan att ge läsaren klara besked om att det är sällskapet Vakttornet som givits auktoriteten att tala som en profet i Guds namn. Anspråk 3 Vakttornet 1972, 1 april är sannolikt det tydligaste exemplet på anspråket om att man är en profet. I artikeln med rubriken "De skall veta att en profet var ibland dem" berättar man att Gud har olika sätt på vilka Han uppenbarar sig. Ett av dessa sätt är genom sina profeter: "Ett tredje sätt att lära känna Jehova Gud är genom hans representanter. ... Så har Jehova en profet för att hjälpa dem, för att varna dem för farar och för att förutsäga händelser som skall inträffa?" Denna fråga besvaras under rubriken: "Identifiera profeten". Svaret är: "Dessa frågor kan besvaras jakande." och fortsätter: "Denna profet var inte en människa utan var en kropp av män och kvinnor. ... Idag är de kända som Jehovas kristna vittnen.". Notera hur artikeln fortsätter: "Det är lätt att säga att denna grupp agerar som en Guds profet. Det är en annan sak att bevisa det. Det enda sätt som det låter sig göras är genom att gå igenom historien. Vad visar historien?" Historien visar på ett antal förutsägelser av vilka inte en enda har slagit in. Anspråk 4 I samma nummer, Vakttornet 1972, 1 april, påstår sällskapet att "tiden måste snart komma då nationerna kommer att veta att en profet av Jehova verkligen var ibland dem", syftandes på organisationen. Anspråk 5 I Vakttornet 1982, 1 okt, sid 26-27 fortsätter de direkta anspråken om att organisationen är en Jehovas profet. Man skriver: "... profeten som Jehova har rest upp har varit, inte en enskild människa så som i fallet med Jeremia, men en klass. Medlemmarna i denna klass är, så som profet-prästen Jeremia, fullständigt dedicerade till Jehova Gud genom Kristus. ... Vid detta sena datum då finns det bara en liten återstod av denna profet-klass kvar på jorden. ... Harmageddon kan inte starta förrän denna profet avslutar sitt arbete.". Artikeln kallar även organisationen för "Jeremia-klassen". Indirekta anspråk Sällskapet har publicerat ett antal indirekta anspråk om att vara en profet. Om vi använder sällskapets definition av en profet, det vill säga någon genom vilken gudomlig vilja och mening tillkännages, så finner bland annat följande indirekta anspråk: Anspråk 6 I boken "Vindication 3" (1932) drar dåvarande presidenten JF Rutherford paralleller mellan organisationens ledning och Hesekiel från perspektivet av ledning genom änglar: "När Hesekiel hörde Herren tala till honom så stod mannen bredvid honom. 'Mannen' var den himmelske budbäraren, och detta symboliserar de himmelska budbärarna eller Herrens änglar som Herren använder för återstoden. Dessa änglar är osynliga för mänskliga ögon och finns där för att utföra Herrens befallningar. Änglarna hör de instruktioner som Herren ger sin återstod och sedan vidarebefodrar dessa osynliga budbärare instruktionerna till återstoden". (1932, “Vindication 3”, s 250) Återstoden betyder sällskapets ledning och man menar att det som återstoden får höra och som sedan skall sättas i tryck kommer direkt från Herren genom hans änglar. Anspråk 7 I sällskapets årsbok 1939, s 85 påstår man att: "Herren har ett medel för kommunikation med sitt folk på jorden och han har tydligt visat att tidskriften Vakttornet används för detta syfte." Likheterna mellan en profets uppgift och vad sällskapet säger om tidskriften Vakttornet är slående. Båda två är Herrens kommunikationsmedel. Anspråk 8 Anspråken om att ledningen styrs direkt av Herren fortsätter i 1941 årsbok, 19 sep: "Sällskapet Vakttornet agerar under ledning av Herren Jesus Kristus, och så är Guds synliga organisation. Befallningarna till organisationen kommer från Herren och inte från någon människa, även om människor används för sprida befallningarna till andra i organisationen. Herren styr de minsta detaljerna, även valet av årstexterna som används av hans folk." Precis som en profet som uttalar Herrens befallningar så uttalar sällskapet Herrens befallningar. Till och med årstexterna styrs av Gud, påstår man. Anspråk 9 I Vakttornet 1957, 15 juni, s 370 påstår sällskapet att man ska lyssna på ledningen som om det vore Guds röst: "Det är av yttersta vikt att vi förstår detta faktum och reagerar på instruktionerna från slaven så som vi skulle göra från Guds röst därför att det är Hans vilja." När en sann profet talar så är det Guds röst som talar och detta är just vad sällskapet säger om sin ledning, "slaven". Det är intressant att notera att Guds röst alltid är inspirerad emedan Jehovas vittnen idag menar att sällskapet inte är "inspirerat". Är det inte avgudadyrkan att lyssna på en icke-inspirerad röst på samma sätt som man lyssnar på Guds röst? Anspråk 10 I Vakttornet 1960, 15 juli, s 439 påstås att "Faktum visar att under denna tid och till nu så har "slavklassen" tjänat som Guds enda kollektiva kanal för flödet av bibliska sanningar till människor på jorden." En profet är Guds kommunikationskanal och detta säger sällskapet att man är. Anspråk 11 År 1971 publiceras boken "The Nations shall know that I am Jehovah". På sidorna 56, 60, 65, och 69 drar sällskapet långtgående paralleller mellan sig själva och profeten Hesekiel: "Vem är Hesekiels motsvarighet idag, vilkens budskap och beteende korresponderar med denne profet av Jehova?", frågar artikeln. Svaret är Jehovas vittnen! Anspråk 12 I Vakttornet 2003, 15 mars, s 26 upprepar sällskapet sitt anspråk om att man är "Guds kommunikationskanal", precis som profeterna! Sammanfattning Sällskapet Vakttornet har direkt och indirekt, på flera olika sätt, tagit på sig beteckningen "profet". Det är därför en giltig analys att ställa sig från om denna profet är sann eller falsk. Med dessa påståenden som grund har vi möjlighet att ställa oss frågan: I ljuset av 5 Mos 18:20-22, är organisationen en sann eller falsk profet? Till hjälp för att avgöra frågan tar vi sällskapets litteratur: “The best method of proof is to put a prophecy to the test of time and circumstances. The Bible invites such a test. (1 John 4:1; Isa. 45:11) To conduct such an examination, we must have a standard, a set of requirements. The Bible itself establishes the rules for testing a prophecy, at Deuteronomy 18:20-22 and 13:1-3: (1) It must be spoken in Jehovah’s name and at his command; (2) it must come to pass; (3) it must be in harmony with God’s commandments and thus promote right worship.” VT 1965, 1 mars, s 151 “If these prophesies have not been fulfilled, and if all possibility of fulfilment is past, then these prophets are proven false.” 1929, Prophecy, s 22 ... och låter Jesus dra slutsatsen i Hans ord om falska profeter: "Följ dem inte!" (Luk 21:8) Läs mer här om sällskapets profetior och ställ dig frågan om de uppfyllts... |
 |
||
| besked.se |
||