|
|
 |
|
|
Vilket samfund ska jag tillhöra? Artikeln uppdaterad: 2005-07-13 Utskriftsvänlig version... Ett Jehovas vittne eller ett fd Jehovas vittne som funderar på frågan om vilket samfund man ska tillhöra om nu inte sällskapet Vakttornet är rätt, ägnar mycket tid med denna fråga. Sällskapet Vakttornets uppfattning om sig själv är ju att deras organisation är Guds enda teokratiska organisation, Guds enda kanal och språkrör. Det är därför förståeligt att en människa som lämnar en organisation, med sådana exklusiva påståenden, börjar leta efter en ny "sanning". Här delar jag några tankar om klassisk kristen syn på samfundstillhörighet. Relation till Jesus Kristus Klassisk kristen syn på samfundstillhörighet är att den primära frågeställningen är min egen relation till Jesus Kristus. Jag tillhör i första hand Honom och inte ett samfund. Som kristen så är jag en med-lem i Hans kropp (1 Kor 12:13) och Han är kroppens huvud. Jesus säger inte att vi ska gå till någon annan, varken person eller organisation, utan till Honom. (Joh 14:6-7, Apg 4:8-12). Joh 6:66-69 är ett skriftsställe som Vakttornet ofta använder för att leda Jehovas vittnen till ”slavklassen”. Det är dock tydligt att skriftsstället handlar om Jesus och inte om ”slavklassen”. Denna syn genomsyrar Vakttornets undervisning, man sätter ”slavklassen” i Jesu ställe. När enskilda Jehovas vittnen lämnar organisationen men ändå behåller sin tro så börjar man leta efter en ny ”ledare” för att fylla tomrummet men Bibeln menar att det tomrummet ska fyllas av Jesus Kristus (Kol 1:27, Matt 28:20, Joh 14:21-23, Joh. 17:20-24, etc). En medlare för alla! Medlaren mellan mig och Fadern är inte ”slavklassen” utan Jesus (1 Tim. 2:5) och när jag tagit emot Jesus i mitt liv så är jag ett Guds barn (Joh 1:12) och har Hans ande i mig (Joh. 14:16-17, Gal 4:6-7, Luk. 11:10-13, Rom 8:9, 1 Joh. 5:1). Det är Hans ande som undervisar mig och jag behöver egentligen inte någon annan lärare eller ledare för att undervisa mig (1 Joh 2:26-27). Eftersom Jesus är vår medlare och nye ”överstepräst” så kan vi frimodigt närma oss Gud själva och på egen hand (Heb. 10:19, läs hela Heb. kap 7-10!). Det är Jesus som är vår herde (Joh 10:11)! Att känna Jesus, inte inhämta kunskap Jeremia profeterar om det nya förbundet och säger att i motsats till det gamla förbundet så handlar det inte om att försöka inhämta kunskap, lära sig så mycket som möjligt eller om en särskild etnisk eller samfundstillhörighet. Guds ord genom Jeremia kan vi läsa i Jer 31:31-34: ”Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.” Jesus uppfyller profetian Det handlar alltså snarare om att känna Gud på ett personligt plan än om att lära sig om Honom. Jesus adresserar och uppfyller denna profetia i Joh 14:6-7: ”Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.”” Han använder samma ord som i profetian och refererar till Fadern. Jesus säger att om vi lär känna Honom så lär vi också känna Fadern. Jesus reagerade starkt mot de skriftlärde som fortsatte leda folket in i en mer akademisk hållning inför Gud istället för att se att folket istället kunde lära känna Gud genom att komma till Jesus. Jesus säger i Joh 5:39-40: ”Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.” Gamla förbundet eller nya förbundet På detta sätt menar jag att sällskapet Vakttornet efterliknar det gamla förbundet mer än det nya förbundet. Fokuseringen i organisationen ligger i ”inhämtande av exakt kunskap” snarare än om att få en personlig relation till Jesus. Hur en enda bibelvers översätts olika mellan Bibel2000, New International Version och Nya Världens Översättning (NWT) illustrerar skillnaderna: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.” (Bibel2000) “Now this is eternal life: that they may know you, the only true God, and Jesus Christ, whom you have sent” (NIV) “This means everlasting life, their taking in knowledge of you, the only true God, and of the one whom you sent forth, Jesus Christ.” (NWT) I Nya Världens Översättning läggs tyngdpunkten på “taking in knowledge” eller “inhämta kunskap”, inte på att lära känna. Den skillnaden öppnar upp möjligheten för organisationen att presentera sig själv som den nödvändiga läraren för att undervisa om denna ”kritiska och exakta kunskap”. Det handlar alltså inte kunskap eller om att följa en ledare utan om att lära känna Jesus. Kristen gemenskap Detta betyder inte att församlingstillhörighet är oviktig eller att det inte ska finnas lärare eller ledare. Hela Nya Testamentet vittnar ju om de kristnas gemenskap, de första kristna församlingarna och deras lärare och ledare. Det är uppenbart att, både utifrån Bibeln och av egen erfarenhet, det är viktigt med samvaro och gemenskap. I den kristna gemenskapen så kan vi växa som människor, lära av och uppmuntra varandra, bedja och lovsjunga tillsammans. Jag menar alltså inte att allt detta är oviktigt men jag menar att det är av sekundär betydelse i förhållande till min egen, personliga relation med Jesus. Den perfekta församlingen? Vilken församling eller vilket samfund ska jag gå till? Var någonstans undervisas hela sanningen utan mänskligt felande idéer? Den församlingen finns inte. Den perfekta församlingen existerar inte. Inte ens om vi läser hela Nya Testamentet så finner vi en församling utan fel och brister. Paulus brev till de olika församlingarna innehåller inte bara fridshälsningar utan en hel del tillrättavisningar och korrigeringar. I till exempel 1 Kor 14:20-25 och 1 Kor 11:20-34 så är det ord och inga visor om tungotal och om nattvarden. Församlingarna som mottog korrigeringarna var kristna församlingar både före och efter korrigeringen därför att Kristus var församlingarnas huvud. Det är detta som är det viktigaste. Vi möter också en intressant undervisning i Rom 14:1-5 där Paulus säger att vi inte ska döma varandra i frågor där vi tycker olika. Det är inte ett krav att vi på alla plan, mellan varandra eller mellan församlingar, måste tycka exakt samma sak. Betyder det att det inte spelar någon roll var jag tillhör? Nej. Det finns samfund och församlingar som undervisar så mycket fel att jag inte skulle vilja tillhöra dem. Det är därför viktigt att hålla blicken fäst på Jesus och inte på människor så att Han leder rätt i ditt hjärta. Personligen känner jag släktskap med de samfund och församlingar som står för klassisk kristen tro och en sund och kärleksfull inställning till sina medlemmar och sin omgivning. Bland dessa samfund och församlingar finns (i bokstavsordning): Centrumkyrkan i Sundbyberg (samfundsoberoende) Evangeliska Frikyrkan Frälsningsarmén Lutherska Bekännelsekyrkan Svenska Alliansmissionen Svenska Baptistsamfundet Svenska Missionskyrkan Metodistkyrkan Pingstkyrkan Vineyard Lyssna med hjärtat, undersök skrifterna själv (Apg 17:11) och håll blicken fäst på Jesus. Om du vill fördjupa dig mer i detta så har David Reed spelat in en bra undervisningssession på samma tema här! |
 |
||
| besked.se |
||